Att inte göra just nu...

Nu kliar det i fingrarna att sätta sekatören i de vissna gräsen, eller hur? De ser trista ut och skräpar bara ner.
MEN, vänta att klippa dem tills du ser de nya gröna bladen sticka upp. Finns det inga nya skott, klipp inte! Det är en viktig och enkel tumregel när det gäller gräs.

Gräsen är nämligen rörformade, och klipper du för tidigt, regnar det rakt ner i de öppna "rören" och vattnet tränger ner i roten. Om det sen kommer en köldknäpp, kan hela plantan faktiskt dö. Vattnet inne i roten fryser och plantan dör.
Men när de nya bladen har visat sig och börjat växa, är det säkert att klippa.

Så här ska det se ut när du kan klippa. När du ser nya gröna strån som har tittat upp 5-10 cm. Då är det bara att kapa allt det gamla vissna.

Ett annat "no no" är att klippa Avenboken nu. Det är det absolut sämsta du kan göra med en Avenbok, att sätta sekatören eller såga i den på våren.

Varför? Jo, Avenbok är en blödareväxt. Dvs. när saven stiger och står högt på våren, kan den faktiskt blöda till döds om den får öppna snittytor. De läker inte så lätt då och saven sipprar ut, samtidigt som såren står öppna för svampsjukdommar etc.
"Blödare" klipps i juli, augusti och september.
I Skåne och varma zoner kan man klippa den runt midsommar.

Ja det är våren, ja det är våren... Som har kommit igen

Idag kan jag inte bara låta bli utan bara måste visa vårbilder. Denna sötnosen är min absoluta Krokus-favorit. Minns inte namnet, men jag blir lika glad varje vår när den dyker upp.

Min svarta Julros står i absolut norrläge, utan sol. Så den har bara kommit så här långt. Men, om 3-4 veckor är det massor av blommor. Så den klarar det. Även om det så klart hade varit majestätisk just nu om den stått lite soligare. 

Den här lila Krokusvarianten gillar jag med. Den sprider sig flitigt och nu har jag ett helt hav av den, som ses från köksfönstret. 

Scilla mischtschenkoana Persisk blåstjärna. 

Den här sötnosen blommar alltid supertidigt. Jag är speciellt förtjust i den, eftersom den är väldigt gammal. 

För ett tiotal år sedan läste jag och mina trädgårdsväninnor i tidningen, att en gammal ödetomt nära oss hade sålts till ett bolag som skulle bygga lägenheter där. De skulle in med grävskoporna redan veckan därpå. Nu hör det till saken att ödetomten var en gammal köksträdgård från 20-talet och hade massor av gamla medicinalväxter, gamla vinbärsbuskar, vårlökar etc.

Så morgonen därpå begav vi oss dit och räddade lite lökar, tog klacksticklingar på vinbärsbuskarna, rotskott från de gamla Syrenerna osv. 

Nu 10 år senare har jag många gamla sorters vårlökar och vårblommor, t ex denna Persiska Blåstjärnan. 

Klacksticklingarna från vinbärsbuskarna är nu riktiga vinbärsbuskar med massor av bär. Garanterat en gammal sort. Syrenen står bland mina andra Syrener, men jag vet vilken som kommer från den gamla trädgården.

Och ja, dagarna efter kom grävskoporna och bara drog upp alltihop!

Dagliljorna har tittat upp.